Lyssna

Dop

Ett litet barn har kommit till världen. Det vill vi gärna fira tillsammans med er - välkommen till dop! För dig som är förälder kan dopet vara ett tecken på tacksamhet, att du har fått bli förälder till just denna lilla människa.

De som döps i församlingen erbjuds ett par tossor till sitt barn. Tossorna är tillverkade och skänkta av församlingsbor.

Foto: Ann Möllerström

DOPET – inträdesbiljetten in i kyrkan och församlingen.

Kyrkan har fått ett uppdrag från sin Herre och Mästare, nämligen att gå ut och döpa och göra människor till Hans lärjungar, till kristna. Eftersom det ytterst är Gud som tagit initiativet, så kallar vi dopet för ett sakrament (en helig handling). En del har fortfarande föreställningen att barnet döps för att få ett namn. Detta är helt fel – heter något gör du vare sig du är döpt eller inte.


Det synliga tecknet för dopet är vattnet. I dopet används alltid vatten som ett tecken på den nya gemenskapen med Jesus Kristus. När du döps, antingen som barn eller vuxen, så öser prästen vatten tre gånger över ditt huvud.

I varje kyrka finns en dopfunt. En del dopfuntar är mycket gamla, kanske tusen år. I den hälls vatten när någon ska döpas. När dopgudstjänsten är slut får inte dopvattnet hällas ut hur som helst. Det ska hällas på vigd jord – kyrkogården eller den mark kyrkan står på.

Om det är ett litet barn som döps, så förstår det naturligtvis inte meningen med dopet. Därför måste föräldrarna ta ansvar och tala om för barnet, varför det blivit döpt, när det växer upp. Till sin hjälp kan föräldrarna utse en eller flera faddrar. Alla som är döpta får lov att vara fadder, det finns inga andra regler. Personen ska vara döpt i Svenska kyrkan eller i någon annan kristen kyrka eller samfund. För att det ska räknas som ett kristet dop ska det skett i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och med rent vatten. Faddrarnas huvudsakliga uppgift är alltså att ansvara för barnets kristna fostran t.ex. att hjälpa barnet med att be aftonbön. Förr i tiden, i det gamla samhället, hade faddrarna ett socialt ansvar för barnet. Så är det inte längre, utan vid t.ex. föräldrarnas bortgång regleras detta på annat sätt.

  
Ytterst är det församlingen som har ansvar för sina döpta. Det är därför vi bedriver barnverksamhet i olika former. När barnet sedan blir 14 år, inbjudes det till att gå och läsa. Tanken är då att man ska vara så vuxen så att man förstår och kan ta ställning till varför man en gång blivit döpt.
Gudfar eller gudmor är den som bär fram barnet till dopet. Detta är ett engångsuppdrag, och kan alltså även vara faddrarnas uppgift.
 
Dopgudstjänster sker i alla våra kyrkor. Bokning av dop samt ytterligare upplysningar sker genom församlingsexpeditionen tel 17 97 01